Bunta ihop och ….!

Henrik Rasmusson tycker att en halv miljon Svenskar ska in i fängelse.
”Det handlar om 10–20 filmer eller ett tusental musikfiler, ungefär där går gränsen för när jag i normalfallet tycker att det handlar om fängelse, säger Rasmusson.”

http://www.dn.se/kultur-noje/fangelse-hotar-halv-miljon-fildelare

I samma artikel förekommer siffran 1.4 miljoner nedladdare i Sverige. Undrar hur de har mätt den, jag trodde nog att den var lite högre.

Jo, Självklart ska vi bura in en sådär halv miljon Svenskar. Skicka dem långt åt fanders till fildelar-Guantanamo. Biograferna går ju så dåligt ändå. Likaså musikbranschen, , buhu.

Nej, Henrik borde nog sansa sig lite med sådana osannolika uttalanden. Eller vill han belysa galenskapen i rådande praxis med detta uttalande? Å andra sidan tycker han också att det är olagligt att peka på saker, så jag vågar nog inte peka ut någon länk här. Annars hade jag länkat till Lars Ekborgs ”Bunta ihop och slå ihjäl dem!” som passar Henriks uttalande väl.

Problem i samhället kräver kreativa lösningar. Inte hårdare straff.

DivIDE – liva upp din gamla ZX spectrum

Jag hade en gammal ZX Spectrum liggandes på vinden, och kände att det vore kul att få fart på den. Det som direkt kändes mindre lockande var att ladda in saker från kassettband som samlat damm i 20 år.
Det fanns dock en lösning på det problemet, tack vare entusiaster som än idag tillverkar hårdvara och tillbehör till de antika modellerna. (Kan man säga veterandatorer kanske, likt veteranbilar:)
DivIDE är ett tillbehör till ZX Spectrum som kort beskrivet gör det möjligt att koppla in ett flashkort direkt i datorn, och därmed ha tillgång till all programvara på ett kort som laddar på nolltid. Aaaaningen bättre än kassett. Egentligen är det ett IDE-interface som gör att man kan plugga in Compact Flash kort, hårddisk och CD-läsare om man vill.
Jag beställde mitt från Lothar, men såg sedan att RWAP erbjuder en förbättrad version, vilken jag nog hade beställt i första hand om jag vetat om den. Den kallas DivIDE+.
När kortet väl anländer var det med stor spänning jag formaterade ett 2 GB flashcard och fyllde det med Spectrum spel från World of Spectrum.Skulle Cauldron lika roligt att spela idag?
Upplägget i själva DivIDE är inte svårare än att man med en meny scrollar man sig igenom vilka program man vill ladda in. Det sitter även en resetknapp på själva DivIDEn för snabbt programbyte.. De flesta program jag provat har fungerat, och då de inte gjort det antar jag att det är på grund av inkompabilitet med min ZX Spectrum 128k ( då de flesta spel skrevs för 48k modellen ).
Helt klart värt ett köp om du vill ha några roliga retrokvällar med din gamla Spectrum.
Tips:
*Köp modellen som heter DivIDE+  hos RWAP i första hand.
*DivIDE kommer som ett naket PCB-kort. Köp en gammal ATARI 2600 kassett och använd som fodral, Se mitten av den här tråden.

Möte på Leolidze

Jag står och röker en cigarett utanför affären på Leolidze  i Tblisi, Georgien. Det är 30 grader varmt och K. är arg. Arg, För, vi ska ju hinna med både vinprovningen samt att äta något gott innan hemfärden igen.
Pojken som sitter på trappen strax intill noterar jag knappt. Men jag tänker i alla fall: – Rafael heter han. Eller David. Nä, Rafael.
Han är 10 år gammal- Eller 12., eller – jag vet inte. Jag skiter egentligen i det. Klädd i en slags fotbollströja som ser fräsch ut. Han spanar efter något, väntar på någon?
Jag tar ett bloss till, fastän jag slutat röka, och ska lite småirriterad säga till K att vi får skynda oss, och att vi inte kommer att hinna, och att det kommer att vara fullt, och att nu går jag! då pojken reser sig och går fram till mig bestämda steg. -”Neeeej, kom inte hit” tänker jag. Inte för att jag har något emot honom, eller tiggare som sådana. men för att jag har sett så många de senaste dagarna att jag tappat räkningen för länge sedan. Jag har sett alla varianter, kvinnan med barnen, den bedjande, musikern, den med amputerade armar, den unga, den gamla, den med döda ögonen, den som kastar sig runt benet, den som skickar fram sin 3 åriga dotter och så vidare, och så vidare.
Nu ännu en. Ok, även han får en slant, tänker jag, denne proffstiggare, denna mästare på turisttricks, denna charlatan. Jag är säkert 10:e turisten för dagen. Således, Han sträcker fram handen, och säger något på språket jag inte förstår. Jag mumlar något och börjar gräva i fickan efter några Lari. Samtidigt tittar jag på honom, djupt, för att betrakta honom, kanske för att jag vill visa någon slags respekt för honom som en mänsklig individ. Någonstans där tappar vi rollerna ”tiggarpojken och rik turist” och blir 2 människor. Han vänder bort sin blick och verkar skämmas. Ser mig inte i ögonen. Skäms över den utsträckta muggen. Kanske skäms över att för 10:e gången idag kasta sin stolthet. Och jag blir förvånad och generad. Generade över att jag glömt att ingen tiggare förmodligen väljer sin situation, utan att man hamnar där, Generad över att jag tappade insikten om att vi alla är människor, inte kategoriserade i fack.
Det tar några sekunder, sedan är det ögonblicket över. Jag går vidare till Vinprovningen och dricker gott. K tycker att jag tystlåten, men det är inget säger jag.
Vinet smakar fantastiskt och kostar ungefär 20 gånger så mycket som jag gav till tiggarpojken. Bismaken är av olust och försvinner inte senare på kvällen heller – Vi i medelklassen pimplar vin, och låter andra få tigga.

Bankbluffen – så blir du blåst på dina pengar

Bankbluffen är en bok skriven av Joel Dahlberg, ekonomijournalist på E24, tidigare DI osv. Den kom ut 2009 men är fortfarande högaktuell i många avseenden.

För den vanlige Svensson kan det vara en riktig ögonöppnare, då den beskriver hur bankerna bär sig åt för sälja flera dåliga och dyra ”små” tjänster till kunderna. Framförallt gäller det storbankerna. Att det t.ex finns banker som tar betalt för till exempel Internettjänster 2011 fann jag helt otroligt. Jag skulle byta bank omgående.

 

 

Joel berättar historien om hur transaktionskontona ”0-räntekontona” kom till. Han förklarar varför bankerna är så måna om att du ska handla på betal och kredikort istället för bankkort. Han visar det förunderliga att vårat förtroende gör att de vi kallar ”säljare” i vanliga butiker kan kallas ”rådgivare” när det gäller bankerna.
Han ger ytterst goda skäl till varför du inte ska låta en aktivt förvaltat storbanksfond ta hand om dina pengar.Han skriver också om varför du bör kolla om den ränterabatt du fick vid bolånet verkligen är kvar.

 

Boken är verkligen en ögonöppnare, och jag har faktisk bytt bank(er) sedan jag läste den.
Den är fortfarande aktuell till det mesta även om det skulle vara trevligt att se en uppdaterad version. Något jag också saknar var ett kapitel om etiska fonder.

 

Här är några saker att fundera över, som kan få dig att byta bank..
*Visste du att flera storbanker som t.ex. Swedbank tar ut avgifter för Internettjänst (155 kr/år). De flesta andra banker gör det inte, till exempel Skandiabanken.
*Visste du att flera storbanker tar betalt för betal och kreditkortet fastän det ligger i deras intresse att kunder handlar med det. .T.ex Swedbank 195 kr/år. Flera banker tar inget betalt för dessa kort, te.x Skandiabanken.
*Visste du att banken får ca 68 öre/transaktion om du handlar med betalkort och 68 öre + ca 1.20 % om du handlar med betal och kreditkort. Tänk dig några miljarder transaktioner per år så ser du att det ligger i bankens intresse att du ska handla med betal och kreditkortet.
*Har du aldrig någonsin funderat på varför du inte kan få koppla bankkortet till ditt sparkonto (som har lite ränta) istället för transaktionskontot? Fråga din bank vet jag….
*Visste du att storbankerna ger sämsta ränta, både på transaktionskonton (t.ex. Swebank 0%) och sparkonton. Ett transaktionskonto med 0% innebär att du lånar ut dina pengar till banken, men inte får något för det, oavsett vad banken investerar dem i. Alla vuxna Svenskar har ett transaktionskonto., sk lönekonto. En mindre bank som t.ex. Skandia ger i alla fall en viss ränta på transaktionskontona. Öppnar du sparkonton på t.ex. HOIST kan du få flera % sparränta. Har du ett transaktionskonto med 0%, eller ett dåligt sparkonto kan du lika gärna låta pengarna ligga i t.ex. JAK-banken – där får du i alla fall sparpoäng.

*Var noga med att placera pensionspengarna i Indexfonder. Bankernas sk ”aktiva förvaltning” har visat sig vara sämre än Index i princip alla år, och är en stor inkomstkälla för dem. Gå inte heller på bluffuttrycket ”Fondindex” som avänds för att mörka att fonderna inte når aktieindex.

Länkar:
AB – Bankbluffen
Dagens bok

Köp boken?: 46 spänn som sparar hundra/tusenlappar

Master Everdrive – Sega Master System Flash card

Jag gillar ju retrodatorprylar och TV-spelskonsoller, det är en del av historien. En sak jag finner fascinerande är att det, trots hårdvara som ligger runt 30-års strecket, fortsätter komma nya hårdvarutillbehör från entuisaster eller mindre företag.

Senaste retroinköpet blev en Master Everdrive flash cartridge. I klartext ”en cartridge för Sega Master System 8-bitars, där du kan lägga in alla spel som någonsin kom ut på ett flashkort”.

Sedan kan man också skicka upp binärer över USB för att direkt köras på konsollen. Perfekt om man hackar lite gamla demos, och vill testa att köra dessa direkt på den fysiska konsollen. Cool pryl.

En fylligare och riktig recension hittar du här.

Retrorelaterad hårdvara, tidigare inlägg:
X-arcade

Maten vi stoppar i oss

p { margin-bottom: 0.21cm; }a:link { }

Senaste tiden har jag försökt att plöja lite annat är jobbliteratur, så det kommer nog några bokrecensioner här på sidan framöver.  Äta djur är titeln på en bok som fick mycket uppmärksamhet nyligen. Mycket på grund av kanske inte bara dess innehåll, utan av det att den är skriven av en hyllad och erkänd författare, Jonathan Safran Foer. Foer började fundera vad hans nyblivna son skulle få att äta. Det ledde Foer ut på en resa över 3-års tid, där han träffade forskare, farmare, storföretag, aktivister. Ja, även veganer som har slakthus.
Foer nämner själv att han inte menat att skriva en bok som förespråkar vegetarianism, utan att objektivt ta reda på var han står i hela frågan – då han av och till under sitt liv varit vegetarian i perioder. Ungefär som Mark Twain’s ”Sluta röka – ja det gör jag varje dag”. Han skriver om den kulturella betydelsen av mat, och ställer moraliska frågor som ”varför man inte tillagar sin hund”. Han tar fram berättelser som är förbluffande även för den som redan ”vet” att djurslakten är problematisk.
Det är bra att Foer inte pekar med hela handen och säger: ”Alla borde sluta äta kött” – utan istället fokuserar på funderingar, och kommer fram till SITT resonemang, sin mening om det hela. Det innebär att även läsaren får chansen att bilda sin egen uppfattning, utan att hela tiden ha en sidopart som säger hur läsaren ska tycka.
Värd att läsa – Ja! – Jag tycker att alla borde läsa den utan att ha några förutfattade meningar – Den handlar om så mycket mer än vad titeln säger.
Urval av mängden recensioner boken fick:

Ubuntudags igen!

p { margin-bottom: 0.21cm; }
Och så har det gått ett halvår igen, och det är dags för en ny version av Ubuntu. Denna gång heter den Natty, eller 11.04 om man ska vara strikt med versionsnummer.
Den alltjämt första nyheten man som användare stöter på är det upphottade gränssnittet ”Unity”.
Natty-video här:
Många har varit skeptiska och kritiska till den ändringen det medför,mig inkluderat. Brunsörja eller lila lycka? Efter att ha testat det lite mer så inser jag att jag gillar det skarpt. Det är precis det här GNU/Linux behöver för att ta mer andelar från Mac/Win plattformarna. Elegant och snyggt. Visst har man lånat en del av Mac:en. Andra nyheter är en upphottad musikspelare, LibreOffice osv. Det är starkt jobbat att man har fått ihop det, på en utvecklingsmässigt sett, mycket kort tid.
Men, men, lita inte på mig utan testa själv.

Officiell hemsida

IDG