Bankbluffen – så blir du blåst på dina pengar

Bankbluffen är en bok skriven av Joel Dahlberg, ekonomijournalist på E24, tidigare DI osv. Den kom ut 2009 men är fortfarande högaktuell i många avseenden.

För den vanlige Svensson kan det vara en riktig ögonöppnare, då den beskriver hur bankerna bär sig åt för sälja flera dåliga och dyra ”små” tjänster till kunderna. Framförallt gäller det storbankerna. Att det t.ex finns banker som tar betalt för till exempel Internettjänster 2011 fann jag helt otroligt. Jag skulle byta bank omgående.

 

 

Joel berättar historien om hur transaktionskontona ”0-räntekontona” kom till. Han förklarar varför bankerna är så måna om att du ska handla på betal och kredikort istället för bankkort. Han visar det förunderliga att vårat förtroende gör att de vi kallar ”säljare” i vanliga butiker kan kallas ”rådgivare” när det gäller bankerna.
Han ger ytterst goda skäl till varför du inte ska låta en aktivt förvaltat storbanksfond ta hand om dina pengar.Han skriver också om varför du bör kolla om den ränterabatt du fick vid bolånet verkligen är kvar.

 

Boken är verkligen en ögonöppnare, och jag har faktisk bytt bank(er) sedan jag läste den.
Den är fortfarande aktuell till det mesta även om det skulle vara trevligt att se en uppdaterad version. Något jag också saknar var ett kapitel om etiska fonder.

 

Här är några saker att fundera över, som kan få dig att byta bank..
*Visste du att flera storbanker som t.ex. Swedbank tar ut avgifter för Internettjänst (155 kr/år). De flesta andra banker gör det inte, till exempel Skandiabanken.
*Visste du att flera storbanker tar betalt för betal och kreditkortet fastän det ligger i deras intresse att kunder handlar med det. .T.ex Swedbank 195 kr/år. Flera banker tar inget betalt för dessa kort, te.x Skandiabanken.
*Visste du att banken får ca 68 öre/transaktion om du handlar med betalkort och 68 öre + ca 1.20 % om du handlar med betal och kreditkort. Tänk dig några miljarder transaktioner per år så ser du att det ligger i bankens intresse att du ska handla med betal och kreditkortet.
*Har du aldrig någonsin funderat på varför du inte kan få koppla bankkortet till ditt sparkonto (som har lite ränta) istället för transaktionskontot? Fråga din bank vet jag….
*Visste du att storbankerna ger sämsta ränta, både på transaktionskonton (t.ex. Swebank 0%) och sparkonton. Ett transaktionskonto med 0% innebär att du lånar ut dina pengar till banken, men inte får något för det, oavsett vad banken investerar dem i. Alla vuxna Svenskar har ett transaktionskonto., sk lönekonto. En mindre bank som t.ex. Skandia ger i alla fall en viss ränta på transaktionskontona. Öppnar du sparkonton på t.ex. HOIST kan du få flera % sparränta. Har du ett transaktionskonto med 0%, eller ett dåligt sparkonto kan du lika gärna låta pengarna ligga i t.ex. JAK-banken – där får du i alla fall sparpoäng.

*Var noga med att placera pensionspengarna i Indexfonder. Bankernas sk ”aktiva förvaltning” har visat sig vara sämre än Index i princip alla år, och är en stor inkomstkälla för dem. Gå inte heller på bluffuttrycket ”Fondindex” som avänds för att mörka att fonderna inte når aktieindex.

Länkar:
AB – Bankbluffen
Dagens bok

Köp boken?: 46 spänn som sparar hundra/tusenlappar

Master Everdrive – Sega Master System Flash card

Jag gillar ju retrodatorprylar och TV-spelskonsoller, det är en del av historien. En sak jag finner fascinerande är att det, trots hårdvara som ligger runt 30-års strecket, fortsätter komma nya hårdvarutillbehör från entuisaster eller mindre företag.

Senaste retroinköpet blev en Master Everdrive flash cartridge. I klartext ”en cartridge för Sega Master System 8-bitars, där du kan lägga in alla spel som någonsin kom ut på ett flashkort”.

Sedan kan man också skicka upp binärer över USB för att direkt köras på konsollen. Perfekt om man hackar lite gamla demos, och vill testa att köra dessa direkt på den fysiska konsollen. Cool pryl.

En fylligare och riktig recension hittar du här.

Retrorelaterad hårdvara, tidigare inlägg:
X-arcade

Maten vi stoppar i oss

p { margin-bottom: 0.21cm; }a:link { }

Senaste tiden har jag försökt att plöja lite annat är jobbliteratur, så det kommer nog några bokrecensioner här på sidan framöver.  Äta djur är titeln på en bok som fick mycket uppmärksamhet nyligen. Mycket på grund av kanske inte bara dess innehåll, utan av det att den är skriven av en hyllad och erkänd författare, Jonathan Safran Foer. Foer började fundera vad hans nyblivna son skulle få att äta. Det ledde Foer ut på en resa över 3-års tid, där han träffade forskare, farmare, storföretag, aktivister. Ja, även veganer som har slakthus.
Foer nämner själv att han inte menat att skriva en bok som förespråkar vegetarianism, utan att objektivt ta reda på var han står i hela frågan – då han av och till under sitt liv varit vegetarian i perioder. Ungefär som Mark Twain’s ”Sluta röka – ja det gör jag varje dag”. Han skriver om den kulturella betydelsen av mat, och ställer moraliska frågor som ”varför man inte tillagar sin hund”. Han tar fram berättelser som är förbluffande även för den som redan ”vet” att djurslakten är problematisk.
Det är bra att Foer inte pekar med hela handen och säger: ”Alla borde sluta äta kött” – utan istället fokuserar på funderingar, och kommer fram till SITT resonemang, sin mening om det hela. Det innebär att även läsaren får chansen att bilda sin egen uppfattning, utan att hela tiden ha en sidopart som säger hur läsaren ska tycka.
Värd att läsa – Ja! – Jag tycker att alla borde läsa den utan att ha några förutfattade meningar – Den handlar om så mycket mer än vad titeln säger.
Urval av mängden recensioner boken fick: