DivIDE – liva upp din gamla ZX spectrum

Jag hade en gammal ZX Spectrum liggandes på vinden, och kände att det vore kul att få fart på den. Det som direkt kändes mindre lockande var att ladda in saker från kassettband som samlat damm i 20 år.
Det fanns dock en lösning på det problemet, tack vare entusiaster som än idag tillverkar hårdvara och tillbehör till de antika modellerna. (Kan man säga veterandatorer kanske, likt veteranbilar:)
DivIDE är ett tillbehör till ZX Spectrum som kort beskrivet gör det möjligt att koppla in ett flashkort direkt i datorn, och därmed ha tillgång till all programvara på ett kort som laddar på nolltid. Aaaaningen bättre än kassett. Egentligen är det ett IDE-interface som gör att man kan plugga in Compact Flash kort, hårddisk och CD-läsare om man vill.
Jag beställde mitt från Lothar, men såg sedan att RWAP erbjuder en förbättrad version, vilken jag nog hade beställt i första hand om jag vetat om den. Den kallas DivIDE+.
När kortet väl anländer var det med stor spänning jag formaterade ett 2 GB flashcard och fyllde det med Spectrum spel från World of Spectrum.Skulle Cauldron lika roligt att spela idag?
Upplägget i själva DivIDE är inte svårare än att man med en meny scrollar man sig igenom vilka program man vill ladda in. Det sitter även en resetknapp på själva DivIDEn för snabbt programbyte.. De flesta program jag provat har fungerat, och då de inte gjort det antar jag att det är på grund av inkompabilitet med min ZX Spectrum 128k ( då de flesta spel skrevs för 48k modellen ).
Helt klart värt ett köp om du vill ha några roliga retrokvällar med din gamla Spectrum.
Tips:
*Köp modellen som heter DivIDE+  hos RWAP i första hand.
*DivIDE kommer som ett naket PCB-kort. Köp en gammal ATARI 2600 kassett och använd som fodral, Se mitten av den här tråden.

Möte på Leolidze

Jag står och röker en cigarett utanför affären på Leolidze  i Tblisi, Georgien. Det är 30 grader varmt och K. är arg. Arg, För, vi ska ju hinna med både vinprovningen samt att äta något gott innan hemfärden igen.
Pojken som sitter på trappen strax intill noterar jag knappt. Men jag tänker i alla fall: – Rafael heter han. Eller David. Nä, Rafael.
Han är 10 år gammal- Eller 12., eller – jag vet inte. Jag skiter egentligen i det. Klädd i en slags fotbollströja som ser fräsch ut. Han spanar efter något, väntar på någon?
Jag tar ett bloss till, fastän jag slutat röka, och ska lite småirriterad säga till K att vi får skynda oss, och att vi inte kommer att hinna, och att det kommer att vara fullt, och att nu går jag! då pojken reser sig och går fram till mig bestämda steg. -”Neeeej, kom inte hit” tänker jag. Inte för att jag har något emot honom, eller tiggare som sådana. men för att jag har sett så många de senaste dagarna att jag tappat räkningen för länge sedan. Jag har sett alla varianter, kvinnan med barnen, den bedjande, musikern, den med amputerade armar, den unga, den gamla, den med döda ögonen, den som kastar sig runt benet, den som skickar fram sin 3 åriga dotter och så vidare, och så vidare.
Nu ännu en. Ok, även han får en slant, tänker jag, denne proffstiggare, denna mästare på turisttricks, denna charlatan. Jag är säkert 10:e turisten för dagen. Således, Han sträcker fram handen, och säger något på språket jag inte förstår. Jag mumlar något och börjar gräva i fickan efter några Lari. Samtidigt tittar jag på honom, djupt, för att betrakta honom, kanske för att jag vill visa någon slags respekt för honom som en mänsklig individ. Någonstans där tappar vi rollerna ”tiggarpojken och rik turist” och blir 2 människor. Han vänder bort sin blick och verkar skämmas. Ser mig inte i ögonen. Skäms över den utsträckta muggen. Kanske skäms över att för 10:e gången idag kasta sin stolthet. Och jag blir förvånad och generad. Generade över att jag glömt att ingen tiggare förmodligen väljer sin situation, utan att man hamnar där, Generad över att jag tappade insikten om att vi alla är människor, inte kategoriserade i fack.
Det tar några sekunder, sedan är det ögonblicket över. Jag går vidare till Vinprovningen och dricker gott. K tycker att jag tystlåten, men det är inget säger jag.
Vinet smakar fantastiskt och kostar ungefär 20 gånger så mycket som jag gav till tiggarpojken. Bismaken är av olust och försvinner inte senare på kvällen heller – Vi i medelklassen pimplar vin, och låter andra få tigga.