Hem » Samhälle » Möte på Leolidze

Möte på Leolidze


Jag står och röker en cigarett utanför affären på Leolidze  i Tblisi, Georgien. Det är 30 grader varmt och K. är arg. Arg, För, vi ska ju hinna med både vinprovningen samt att äta något gott innan hemfärden igen.
Pojken som sitter på trappen strax intill noterar jag knappt. Men jag tänker i alla fall: – Rafael heter han. Eller David. Nä, Rafael.
Han är 10 år gammal- Eller 12., eller – jag vet inte. Jag skiter egentligen i det. Klädd i en slags fotbollströja som ser fräsch ut. Han spanar efter något, väntar på någon?
Jag tar ett bloss till, fastän jag slutat röka, och ska lite småirriterad säga till K att vi får skynda oss, och att vi inte kommer att hinna, och att det kommer att vara fullt, och att nu går jag! då pojken reser sig och går fram till mig bestämda steg. -”Neeeej, kom inte hit” tänker jag. Inte för att jag har något emot honom, eller tiggare som sådana. men för att jag har sett så många de senaste dagarna att jag tappat räkningen för länge sedan. Jag har sett alla varianter, kvinnan med barnen, den bedjande, musikern, den med amputerade armar, den unga, den gamla, den med döda ögonen, den som kastar sig runt benet, den som skickar fram sin 3 åriga dotter och så vidare, och så vidare.
Nu ännu en. Ok, även han får en slant, tänker jag, denne proffstiggare, denna mästare på turisttricks, denna charlatan. Jag är säkert 10:e turisten för dagen. Således, Han sträcker fram handen, och säger något på språket jag inte förstår. Jag mumlar något och börjar gräva i fickan efter några Lari. Samtidigt tittar jag på honom, djupt, för att betrakta honom, kanske för att jag vill visa någon slags respekt för honom som en mänsklig individ. Någonstans där tappar vi rollerna ”tiggarpojken och rik turist” och blir 2 människor. Han vänder bort sin blick och verkar skämmas. Ser mig inte i ögonen. Skäms över den utsträckta muggen. Kanske skäms över att för 10:e gången idag kasta sin stolthet. Och jag blir förvånad och generad. Generade över att jag glömt att ingen tiggare förmodligen väljer sin situation, utan att man hamnar där, Generad över att jag tappade insikten om att vi alla är människor, inte kategoriserade i fack.
Det tar några sekunder, sedan är det ögonblicket över. Jag går vidare till Vinprovningen och dricker gott. K tycker att jag tystlåten, men det är inget säger jag.
Vinet smakar fantastiskt och kostar ungefär 20 gånger så mycket som jag gav till tiggarpojken. Bismaken är av olust och försvinner inte senare på kvällen heller – Vi i medelklassen pimplar vin, och låter andra få tigga.
Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s