Hem » Tankar » Min klassresa

Min klassresa


Min högsta önskan när jag var liten var att jag skulle få jobba som långtradarchaufför när jag växte upp. Inga högre ambitioner, för det var ju inget man kunde råda över. Trodde jag då. Såhär i efterhand har jag insett att det inte var chaffis jag vill bli, utan att jag såg mig själv i en romantisk dimma, svävandes med lastbilen i högsta fart över land och rike. Friheten i blick , och vägarnas kung. Stanna till för att sova, läsa en bok och betrakta omvärlden genom min inglasade facett till omvärlden.

Uppväxt i en småstad och bruksort, där de flesta skaffar barn tidigt eller flyttar därifrån tycktes mig framtiden utstakad. I min klass och umgängeskrets betraktades det som fult och töntigt att studera, så uppmuntran fick komma inifrån. Dåligt självförtroende, jante och hela det där. Det tog därför lång tid innan jag vaknade till. Jag visste alltid att jag ville göra något, men vad, vad – det var frågan. Jag brottades också med andra funderingar, då jag alltid varit en bokläsare, och intresserad av att ta reda på ”varför” och ”hur” saker och ting fungerar. Efter gymnasium på 2 år (Vård), och fast förhållande i bruksorten så levde jag så några år. Min största hobby på fritiden var 2 saker:  Att spela musik och att mecka med datorer. Jag tror att det var därför jag höll. Mitt lågavlönade, icke skapande jobb var väl ok, men .. jag ville hela tiden vidare.

Efter många andra turer och historier började jag att studera och fördjupa en av mina andra passioner, datorer och programmering. Utbildade mig till Ingenjör och läste datavetenskap. Levde studentliv, vidgade mina vyer, reste, bodde i Stockholm, Uppsala, sysslade lite med politik, Konsultade, intresserade mig mer och mer för världen och träffade många,många människor på resan. Någonstans hände också min klassresa, utan att jag märkte det. Jag har idag ett jobb så roligt att jag nästan skulle kunnat göra  det gratis, dagliga vanorna skulle nog kunna klassas som ”borgare” och många i min omgivningskrets sysslar med kreativa jobb, eller är högutbildade i någon form.

För några år sedan fick jag en behövlig tankeställare. Jag träffade ett gäng jag umgicks med för länge sedan. Det man pratade om där var hur krisen slagit, hur folk fick gå, hur svårt det var få jobb osv. Ett annat universum än den lilla bubbla jag går omkring i dagligen.

Har jag då glömt min arbetarklassbakgrund nu i mitt ”tjänstemannaliv”. Nej,  jag är stolt över den. Stolt över att prova olika saker, att själv få komma på vad jag ville, att ta mig dit. Och erfarenheten av att jobba inom vården är något få inom mitt område har. Det har också gett mig erfarenheter av livet och döden på nära håll. Jag reser också en hel del, och jag blir ibland förbannad på hur orättvis världen är – eller ska jag säga vissa människor, eftersom det är vi människor som bestämmer över samhället. Fast man behöver inte resa långt för att se det – klasskillnaderna i Sverige har ökat sedan Alliansen började att styra.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s