ISIS vill förgöra mig, dig och alla som är oliktänkande enligt dem. Det senaste året har vi sett nätet fyllas av vedervärdiga groteska bilder och filmer på deras dokumenterade ondska – huvudkapningar, korsfästelse, levande uppbrända, sprängda och allt annat som tänkas göras mot en människa. På flera sätt berörs vi alla av detta och det ligger i allas våra intresse att avväpna denna dödskult.
Vad gör då väst för att svara mot detta – jo, en koalition tillkom mellan flera länder och med tanken om att bomba mål på marken, men utan att sätta ner marktrupper.
Vem ska då bekämpa ISIS, om inga marktrupper får sättas in, för med enbart bomber kan man inte vinna ett krig. I den rollen har vi sett kurderna stiga fram i både Syrien och Irak, och ta upp kampen mot ISIS, trots ett uppstyckat Kurdistan, och föråldrade vapen. Efter årets händelser vet nu hela världen vad orden Kurdistan, Sinjar, Kobane, Peshmerga, YPG/J och PKK är för något. Det finns ett ordspråk om att kurderna inte har några andra vänner än bergen. Det stämmer inte längre, för kurderna har numer vänner över hela världen.
Det har dock bubblat upp flera saker som är mycket, mycket oroväckande. Att NATO-medlemmen Turkiet passivt stod med sina stridsvagnar utanför staden Kobane några hundra meter därifrån när folkmord höll på att ske är oacceptabelt. Att samma land sedan vägrar släpa igenom förnödenheter och har en president som benämner de som bekämpar terroristerna i ISIS som terrorister är också fel. Och vad händer när nu Turkiet slutligen ger sig in i konflikten för att bomba terrorister? Istället för att fokusera på ISIS, bryter man vapenvilan med kurdiska PKK och bombar dem intensivt. Turkiet börjar alltså att bomba de som bekämpar ISIS, istället för ISIS. Det framstår som att Turkiet indirekt skulle stödja ISIS för en utomstående – vilket kanske inte är riktigt sant, men Turkiet s president Erdogan låter tydligt sitt hat mot kurder fläcka hans omvärldsrelationer, hindra kampen mot riktiga terrorister och kostar dessutom civila människoliv, vilket Amnesty konstaterat. Turkiet låter inrikespolitiken styra och spelar ett spel där gamla konflikter rivs upp för att kunna framstå som Turkiets starke man vid ett eventuellt omval.
Är PKK de terrorister i klass med ISIS som Turkiet så gärna vill hävda? Nej, knappast, sedan 1999 har de förespråkat fredlig lösning utan vapen.
Röster har höjts, i EU och från exempelvis politiker som David Cameron om att PKK ska tas bort från EU och USA:s terrorlistor. Det är dags nu. Den som studerar historien kommer att se att EU:s Court of Justice har fördömt att PKK finns med på EU:s terrorlistan överhuvudtaget, eftersom EU inte hade någon riktig grund för detta.
Ja, det är faktiskt tre saker vi ska göra för att visa vår tacksamhet till de som bekämpar terroristerna i ISIS med sitt blod. Det första är att avlista PKK från terrorlistan i EU och USA. Det andra är att kraftigt fördöma Turkiets aggressiva handlingar och indirekta stöd till ISIS. Det tredje är att omvärlden mentalt ska börja vänja sig med tanken på att erkänna ett återförenat Kurdistan.
Anohitono 