10 månader efter Whiplashskadan

För er som följer min sporadiska blogg så kanske ni minns att jag var med om bilolycka i Augusti 12, och därmed åkte på en whiplashskada. Nu har det ju gått 10 månader sedan dess, och som en inspirationstext till er med samma besvär tänkte jag berätta om hur det har gått.

Direkt efter olyckan vilade jag några dagar, men försökte att komma igång relativt snabbt med att promenera samt att jobba. Passade på att läsa på så mycket jag kunde om Whiplashskador. Jag klarade i början inte av att sitta hela dagar på jobbet, och det kändes vääääällidigt konstigt i nacken och övre ryggpartiet. Ungefär som en blandning av sockerdricka samt att vara överkörd av en ångvält samtidigt.

Det var dock först efter en bra tid, jag vågade att gå till en massör samt en sjukgymnast. Det enda som jag då gjorde var de dagliga promenaderna. Jag kände också besvären i nacken och ryggen. Trött och konstig och svag. Sjukgymnasten sysslade också med någon typ av akupunktur, och efter att jag hade gått där några gånger släppte spänningarna  upplevde jag. Just ja, en annan sak som också var viktigt under denna tid – min sambo masserade mig också var kväll samt att hon smorde in området med tigerbalsam.

Först efter kanske 2 månader vågade jag att utöka promenaderna med lättare löpning. I vanliga fall brukade jag springa ca 1 mil, men här började jag med några få km. Det kändes fortfarande konstigt i rygg och nacke. Sedermera smög jag också igång gymträningen, men på hälften av de vikter jag haft för rygg och nacke förut. Det kändes verkligen ( och känns) att jag hade blivit svagare där.

Nu har jag kommit in (senare tid) i en fas där jag tränar enligt en 3-2 modell. Träning 3 dagar, vila 2. Träningen är upplagd med löpning, gym, och ett sim/alt. cykling pass.

Jag känner fortfarande av rygg och nacke, men upplever att det blir bättre och bättre långsamt, långsamt, samtidigt som att jag blir starkare. Nu kan jag i princip köra med de vikter jag använde innan, och spänningarna i ryggen har minskat. Dock känner jag fortfarande trötthet  i det berörda partiet. Jag hoppas att det långsamt också fortsätter att minska och kanske helt försvinna i takt med tid och träning – men det får vi se.

Trots allt är jag glad av att vara så pass tillbaka som jag är. Så, har du råkat ut för detta trauma nyligen, ge inte upp, rör på dig. Det kommer att ta tid och jobb, men träna , det blir bättre. Det är i alla fall min erfarenhet.

Crash, Pang, Boom

You’re thrashing all around
Acting like a maniac
Whiplash 

– Metallica 83

Ja, om det ändå var av headbanging jag fick min första och förhoppningsvis sista whiplashskada för 6 veckor sedan. Men, ack nej, det var i en seriekrock på E4:an. 4 bilar inblandade, där jag var nummer 2.

Visserligen gick det inte så fort – men small gjorde det. Själv hann jag stanna när bilen framför mig tvärnitade, men de efter mig drämde rakt in mig. Första tanken var inte ”är jag skadad”, utan ”Nej, vad jobbigt, hur ska nu få hem bilen, och hur ska jag komma hem?”. Sedan gick det upp för mig att jag borde kolla mig själv samt de andra  efter skador. Som tur var, var alla ganska ok, men bärgningsbilen fick hämta 3 bilar.

Jag kände direkt mig som att jag hade fått en massageomgång av en 200 kg wrestlingbrottare på rygg och nacke. Det gjorde inte ont men kände mig otroligt konstig o trött. Så fort jag kom sökte jag runt, och läste allt jag kunde om Whiplashtrauman. Jo, de flesta symptomen hade jag, och rygg/nacke blev bara stelare. Läkaren jag träffade sade att jag skulle komma tillbaka om jag fick mer och mer smärta, annars var det att ta det lugnt, samt att försöka röra på sig i smådoser som gällde. Jag var hemma några dagar eftersom jag knappt kunde vrida huvudet, men försökte var dag, göra lite övningar från sjukgymnast, samt att promenera. Längre och längre för var dag.

Nu när det gått 6 veckor är jag fortfarande ibland spänd/trött och överansträngd i nacke/rygg, men det har alltjämt blivit bättre. Jag har smått kommit igång att löpa samt försiktigt gymma. Oj, vad svag jag har blivit. Även fått någon typ av akupunktur av min sjukgymnast för att minska spänningarna i muskelområdet.

Så, hoppas att det inte blir långvariga men, och att den goda prognosen hittintils fortsätter. Men förstår verkligen lidandet för de som drabbas av kroniska skador på grund av Whiplash. Det är fascinerande hur ömtålig kroppen är.