To nibble on the meat!

Image

Igår träffade jag en gammal vän som jag ser ganska sällan nuförtiden. Han är kock i bakgrunden och jägare. Döm om min förvåning när han hade ett tillkännagivande att göra under tiden vi fikade. ”De ska få barn och det är trillingar” tänkte jag.

”Jag har blivit vegetarian”- sade han. ”Va!”. Jag trodde väl att den sista mannen som skulle bli det var just han. ”Jag kommer att fortsätta att jaga, men köttet kommer jag att ge till andra” fortsatte han. Sedan följde en diskussion där han redogjorde för sina funderingar och hur han hade kommit fram till sitt beslut, ”Du har tagit ett beslut som jag tror att många tänkande människor skulle ta om de bara fick tid att fundera över frågan” svarade jag.

För mig började det för några år sedan av två enkla skäl. Det ena var att jag i många år aldrig reflekterat över vad jag stoppade i min stackars kropp, utan att jag bara sett allt som ren födoenergi. Tänk så många kebab:er med risigt kött av konstigt ursprung det har passerat genom denna kropp. Det andra var att jag ville göra ett experiment med mig själv. (Det är typiskt mig, jag vill alltid utforska alternativen). Frågan var ”Klarar jag att vara utan kött i dagens kött-centriska samhälle?”.

Det var faktiskt ingen större omställning. Hade jag egen matlåda så var det ju inga problem med ett gott alternativ. Åt jag ute var det oftast inte heller ett problem, de flesta ställen erbjuder ett vegetariskt alternativ, eller någon typ av fisk. (Notera: jag är demi-vegetarian – jag äter skaldjur. Jag lämnar den filosofiska debatten om detta, och varför jag ändå kallar mig vegetarian till en annat blogginlägg)

Efter ett tag växte omfånget på mina skäl. Någonstans kom också de etiska skälen och funderingarna in. Är det rätt att slakta ett djur ”bara för att det är gott”. Står inte vi som människa över den primala och idag inte alls nödvändiga driften?

För en del verkar köttet nästan vara som ett heligt knark – jag tänker då t.ex. på den uppmärksamhet festivalen ”Way out west” fick när man bestämde sig för att bara servera vegetariska alternativ sommaren 2012.

Sådana händelser gör mig bara mer övertygad om att jag har rätt i mitt val – det är något fel när en sådan händelse överhuvudtaget växer uppmärksamhet i vårat samhälle. Och som ett par som hälsade på från Indien kommenterade: ”The Swedes! All they do is nibble on meat, all the time”.

Jag anser att det finns tillfällen där vi både kan äta, döda samt jaga ett djur. Det jag inte kan med är den tankeslösa girigheten kring köttätandet, den kött-centriska matkulturen i samhället, och framför allt den brist på respekt för djuret som satt livet till för att du ska få din hamburgare i magen.

2 böcker jag kan rekommendera oavsett om du är vegetarian eller bara intresserad av ämnet är:

Äta djur, Foer

Jordens herrar, Strindlund

Maten vi stoppar i oss

p { margin-bottom: 0.21cm; }a:link { }

Senaste tiden har jag försökt att plöja lite annat är jobbliteratur, så det kommer nog några bokrecensioner här på sidan framöver.  Äta djur är titeln på en bok som fick mycket uppmärksamhet nyligen. Mycket på grund av kanske inte bara dess innehåll, utan av det att den är skriven av en hyllad och erkänd författare, Jonathan Safran Foer. Foer började fundera vad hans nyblivna son skulle få att äta. Det ledde Foer ut på en resa över 3-års tid, där han träffade forskare, farmare, storföretag, aktivister. Ja, även veganer som har slakthus.
Foer nämner själv att han inte menat att skriva en bok som förespråkar vegetarianism, utan att objektivt ta reda på var han står i hela frågan – då han av och till under sitt liv varit vegetarian i perioder. Ungefär som Mark Twain’s ”Sluta röka – ja det gör jag varje dag”. Han skriver om den kulturella betydelsen av mat, och ställer moraliska frågor som ”varför man inte tillagar sin hund”. Han tar fram berättelser som är förbluffande även för den som redan ”vet” att djurslakten är problematisk.
Det är bra att Foer inte pekar med hela handen och säger: ”Alla borde sluta äta kött” – utan istället fokuserar på funderingar, och kommer fram till SITT resonemang, sin mening om det hela. Det innebär att även läsaren får chansen att bilda sin egen uppfattning, utan att hela tiden ha en sidopart som säger hur läsaren ska tycka.
Värd att läsa – Ja! – Jag tycker att alla borde läsa den utan att ha några förutfattade meningar – Den handlar om så mycket mer än vad titeln säger.
Urval av mängden recensioner boken fick: